Tomteverkstad

Ja, ni läste rätt i rubriken. Jag erkänner, glatt och villigt, att jag är lite julgalen. Jag älskar julen och börjar gärna tänka jul redan i mitten, slutet av oktober. I november börjar jag göra lite mer än tänka och i december går jag förstås all in så att säga. Den här tiden på året funderar jag alltid på om jag ska ta lite ledigt i december. Inte hela månaden men en vecka, eller kanske två, innan jul. För det är nu min väldigt pyssliga sida vaknar, det är nu jag vill fixa och trixa så in i bomben. Ni vet förmodligen vid det här laget att jag mellan varven känner mig som ett helt dagis, eller misstänker att jag varit en pysselbutik i ett tidigare liv. Så här års kan jag sitta timma efter timma efter timma och just pyssla. De senaste dagarna är det just det jag har gjort snudd på varje ledig tid. Jag tänker inte säga vad jag pysslar med, men det lär nog visa sig. Det innefattar någon sorts tyg, lim, sax, nål och tråd, samt en oändlig portion tålamod och enormt mycket pill. För en liten stund sedan slutade tomteverkstadens lilla limflaska fungera vilket gjorde att tomtenissan beslutade sig för en liten bloggpaus - innan nästa limflaska börjar användas om en stund. Det finns nämligen resurser i verkstaden!

Årets upplaga av tidningen Amelia jul...

... ser ut så här. Det mest ointressanta - hur Maria Montazami firar jul - har de märkligt nog satt på omslaget. Innehållet i själva tidningen är bättre. I går fastnade jag i en artikel som gjorde mig lite glad och nöjd...

 ... eftersom homemade enligt "experterna" är oerhört trendigt! 

Det är tydligen alldeles oerhört inne att stoppa sin egen korv, stöpa sina egna ljus, brygga sin egen jul-öl, handarbeta och pyssla. "Nu vill människor ha det småskaliga, långsamma, det är en reaktion mot globaliseringen, automatisering och snabbt tempo. Julen är en extra tacksam tid för att återupptäcka det som fallit lite i glömska", säger trendanalytikern Elin Åström Rudberg på innovations- och designföretaget Nine. För den stressade nutidsmänniskan, som egentligen inte alls har tid att stoppa sin egen julkorv, blir det "en statusmarkör att kunna visa att man lagt ner mycket tid på något, att man inte lever det stressade livet som inte längre är idealet", fortsätter hon. Och trendigaste julpyntet är det som påminner om en svunnen tid med gamla handarbetstekniker.

Nu varken stoppar jag min egen korv, stöper egna ljus eller brygger egen öl - men själva pysslandet känner jag mig hemma i. Att få använda händerna och skapa något! Och det får ta den tid det tar, jag lever ett väldigt ostressigt liv. I pysslet jag nu håller på med ingick till exempel ett par timmars utredande av, som det kändes, flera mil långa trådar (nej, det var nog inte meningen att jag skulle behöva göra det, tio långa trådar hade bara trasslat ihop sig som tio trådar kan göra). Självklart hade jag kunnat strunta i allt och köpa ny, icketrasslig tråd - men jag har för tillfället inte så mycket annat som stoppar mig från lite meditativt arbete. Folk som undrar om jag är ledsen över att jag inte kan få barn behöver inte fråga mer, det räcker att de ser mig sitta vid ett matbord fullt med pysselmaterial, och om de sedan tänker in ett litet barn i den bilden kommer de förskräcka få höra "Inte nu hjärtat, mamma sitter här och klipper i lite tyg förstår du... kom tillbaka om några timmar!".

Jag kan inte på rak arm nämna någon i min bekantskapskrets som gillar det där skapandet lika mycket som jag gör. Som på riktigt kan gå omkring inne på Panduro i minst en timme och bara titta och tänka pyssel. Jag har känt mig väldigt ensam i det här (fast inte ensam på det jobbiga sättet, alls icke!) och jag har tänkt att när min egen generation dött ut kommer alla Panduro och andra hobbyaffärer behöva slå igen eftersom jag tvivlar på att dagens unga ens kan använda nål och tråd. Kan 2000-talets kids ens använda en sax i dessa iPad- och iPhone-tider? Vet de att det finns en värld utanför den digitala? Jag tvivlar.

Men än så länge lever jag alltså mitt i den trendiga homemade-skaran, som vill ha några lediga decemberveckor för att baka, göra julklappar, tillverka pyntet och laga julmat från grunden (fast kanske inte stoppa korven, någonstans måste man dra sin gräns). Det kommer förmodligen inte bli så detta år heller, men jag känner mig i alla fall mer tillfreds med mitt pysslande. Jag känner mig förvisso fortfarande som ett dagis, men ett mycket trendigt sådant!

Nej, nu är det dags att ta en skumtomte och sedan återgå till verkstaden!